Download halloween-2008-exorcismen.pdf

Contents : Exorcism En ber ttelse av Mackan Andersson Halloween 2008 Bara s att du vet du f r g rna sprida det h r dokumentet gratis p Internet. Om du vill anv nda det i n gon antologi eller motsvarande s h r av dig. (Alla kommersiella r ttigheter reserveras men jag tror att du fattar "gratis" ovan.) (Och du ndra inte i texten) Jag struntar i hur m nga g nger du har sett "Exorcisten" och hur mycket du skrattat t de keckiga sjuttiotalseffekterna. Det r n got helt annat n r du pl tsligt h r ditt namn uttalas av n gon du aldrig tr ffat tidigare n gon som vet n got om dig som de aldrig kunnat veta p naturlig v g Jag har sett allt. De har morrat. Spottat. Urinerat. Spytt. En man i Italien kastade faktiskt upp knivar s att det s g ut som en sv rdslukarakt bakl nges. Jag har k nt svaveloset fr n helvetet i mina n sborrar. Men aldrig hade jag f rlorat n gon enda sj l innan Amanda. Det st r i Skriften att dj vulen enbart vill "stj la slakta och f rg ra". Tell me about it. Det r helt riktigt. Jag l ser om det i tidningarna s gott som dagligen. En ung m nniska hittas d d efter ett uppenbart sj lvmord exempelvis. Ett s dant d r man kan utesluta alla "rop p hj lp" teorier. Som n r flickan (oftast en flicka) blandat tabletter och alkohol skurit sig i handlederna och lagt sig under vattenytan i badkaret. Eller n gon som tar sin morfars vapensamling med sig till skolan och systematiskt skjuter hela sin klass innan han (oftast en pojke) skjuter sig sj lv. Amanda dog framf r ett framrusande tunnelbanet g. Vid den r ttsmedicinska unders kningen efter t konstaterades att hon inte hade tagit n gra droger men polisen fann inga tecken p att hon knuffats ned p sp ret. Det hela rubrierades som ett tragiskt sj lvmord. Men jag vet. Jag vet vad hon r kade ut f r och tro mig det var mord. Amanda skulle aldrig ha tagit sitt liv. Hon drevs till det av dem. Jag kunde inte g p begravningen. Jag hade k nt Amanda sedan hon f ddes. nd gick det inte. Jag kunde helt enkelt inte tr ffa Gert och Inger. Jag s rjde och jag fastade i fyrtio dagar och fyrtio n tter. Varje g ng jag somnade bort fr n v rlden i ren utmattning s g jag hennes ansikte framf r mig. Jag kunde inte dr mma om eller t nka p n got annat n min fruktansv rda skuld. N r fyrtio dagars fasta var slut funderade jag p om jag skulle ta livet av mig genom att ta n got sv rsm lt. Men det hade varit en d dssynd. S jag avstod och kte in till sjukhuset f r dropp och terh mtning. De f rsta dagarna gr t jag ur mig mer v tska n vad som kom in via droppslangen. Jag hade inte gr tit under hela fastan men nu ppnades ett fl de som jag inte kunde stoppa. Jag gr t mig uttorkad och tappade medvetandet. N r jag vaknade var jag tom inombords. Jag hade h llt henne vid dopet. Jag var med vid alla hennes f delsedagar. Jag hade varit med vid konfirmationen och vid studenten hade jag sett till att hon blivit h mtad av stora skinnkl dda bikers p den d r verklasskolan hon gick. N r de andra kte lastbilsflak och "fynfanvadvi rbra":ade genom stan hade hon suttit p b npallen i 60 km i timmen och skrattat ver k nslan att hon levde och att allt var ver. Hon valde att plugga vidare direkt och att bo kvar hemma. De inredde k llaren som en egen liten v ning med pentry och badrum och vips hade hon en egen lya med egen nyckel men fortfarande tryggt under mammas vakande blick. Det var Inger som f rst tog kontakt med mig om Amanda. Hon hade b rjat bete sig konstigt. Agressivt. Jag trodde f rst att det bara var ton rsagressivitet och hade f rst n stan viftat bort det. Men n r Amanda hade gett sig p sin lillebror och i slagsm let kl st ett pentagram i pojkens br stkorg blev jag snart varse att det var allvar. Amanda hade f tt sitta n gra m nader p psykiatrisk avdelning men uppvisade inga tecken p att vara sjuk. Inga utbrott kom under tiden och man konstaterade att man lyckats v l med medicineringen. Sj lv var jag skeptisk. Det vilade n got under ytan. Kraftsamlade. N got som snart skulle bryta ut igen. N r det v l gjorde det hade Amanda f tt ett enormt utbrott. Den h r g ngen var det dock inga tvivel om att vad det n var som skedde s kom det inte fr n henne sj lv. Hon hade st tt i Gerts arbetsrum och f tt sex stycken v ggfasta bokhyllor att samtidigt lossna fr n sina f sten och falla rakt mot Gert. N r Inger kom hem satt Amanda med sin lillebror p ovanv ningen. De lekte och inga tecken p att n got skulle vara fel syntes. Gert satt helst ensam och arbetade och brukade inte vilja bli st rd. N r klockan var sex kom han alltid ner och s t de middag tillsammans hela familjen. Klockan kvart ver sex hade han fortfarande inte dykt upp och Inger gick upp f r att se ifall han somnat p sin soffa. Det var f rst d de fann honom under h gen av krossade bokhyllor. Han var bl slagen och kunde inte r ra sig fastkl md under omkring tre ton med b cker. Men n r de f tt fram honom kunde man konstatera att han klarat sig med en axel ur led. Amanda hade inte minnts n got. Men nu var hela familjen varse att n got var rej lt fel och jag blev inkallad. "Inkallad" ja. Det l ter ju lite underligt. Men allt vad jag gjorde r underligt s jag ska f rs ka f rklara utan krusiduller. Jag var exorcist. En s dan d r som du sett p film. Jag var anst lld av RomerskKatolska Kyrkan. Jag r pr stutbildad. Och psykolog. Och har varit med vid ett sextiotal st rre exorcismer. Egentligen skulle antagligen Perssons ha tagit kontakt med stiftkansliet och blivit h nvisade genom ett antal korrekta kanaler (f rst genom en erfaren sj lav rdare sedan genom biskopen och slutligen till ett r d som f rdelar uppdragen mellan oss) men nu k nde de mig. Och de var inte katoliker vilket hade komplicerat det hela en smula. S de ringde. Och jag kom. Gert och Inger (och Amanda sj lv f rvisso) hade ganska vaga uppfattningar om kristen tro. De var d pta och konfirmerade inom Svenska Kyrkan allihop men annars hade de en mycket mer konkret id om ondskan och helvetet n om Kristus och Guds rike egentligen. M nga rs fascination f r skr ckfilmer hade l rt dem om dj vulen och hans angrepp men korset och vad som h nde d r var liksom inte m jligt att ta till sig. Ett krucifix var f r dem en amulett. De var enligt egen utsago "ateister" men uppvisade allts alla tecken p att tro p magi att ord symboler tecken har en inneboende kraft som m nniskan kan styra eller tminstone l ra sig att tygla. Det r en intressant paradox. Och utanf r Kyrkan r det en r tt vanlig paradox. Folk i allm nhet s ger sig inte tro p n got men vad de menar r att de inte kan tro p Gud n r de ser s mycket ondska i v rlden. I rlighetens namn f rst r jag dem. Jag har tvivlat. Och jag r pr st. Det finns dock en tydlig skillnad mellan att tro p magi och att vara religi s. I en magisk v rldsbild r det tingen symbolerna orden eller handlingarna som har en egen kraft. Men f r den religi sa m nniskan r de mer p minnelser eller minnesregler f r vem som har kraft och vad som har h nt. Utan att tro p Guds kraft och herrav lde kan en exorcist vifta med ett krucifix hur mycket som helst demonen kommer inte att bry sig. Men n r exorcisten tar fram krucifixet som en p minnelse om vad som h nde d r som ett vittnesb rd rakt upp i synen p dj vulen d h nder det n got i den andliga v rlden. Exorcismen av Amanda gick fel tidigt. Jag slarvade och gjorde ett riktigt nyb rjarfel och nu r hon allts d d. Trots att demonen redan lurat psykv rden att Amanda var frisk gjorde jag misstaget att tro p det sk despel som den nu visade upp. Jag l ste de b ner som jag alltid inledde med. Jag bad Gud att den helige Mikael strids ngeln bef lhavare ver Himmelens h r skulle st Amanda och mig sj lv bi. "...du som utvalt den h gst rade rke ngeln S:t Mikael till Prins av din Din Kyrka g r oss v rdiga ber vi att befrias fr n alla v ra fiender s att ingen av dem m pl ga oss vid d dens timma utan att vi m bli ledda av honom in i Din N rhet. Detta ber i den f rm n som oss givits i Jesus Kristus v r Herre..." Amanda var lugn ven om hennes gonlock fladdrade som hos en som dr mmer. Hon kommunicerade med mig och var inte vad jag f rstod i trans eller liknande. Men naturligtvis sp nd. Jag tog en stund och h ll hennes h nder och f rklarade vad som skulle ske nu. F rst skulle jag sj lv be en b n d r m rkret skulle ge vika i hennes sj l. Sedan skulle hon sj lv bek nna detta med sina egna ord s att det skulle ske som st r i Uppenbarelseboken 12:11 "De vervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesb rds ord." Hon tyckte att det verkade lite underligt men jag f rs krade att det var s det fungerade. Hon skulle inte vara orolig. Med lite tur skulle hon bli fri p en g ng. Annars skulle vi g ra om det hela tills hon var helt terst lld. Hon tvekade men litade p mig och jag b rjade. "G s vertr dare. Ge dig iv g frestare full av l gner och list fiende till dygden f rf ljare av de oskyldiga. Giv plats du som r styggelse giv plats du monster giv plats t Kristus som du aldrig underkastat dina verk. F r han har redan avkl tt dig dina krafter och delagt ditt rike bundit dig som f nge och plundrat dina vapen. Han har kastat dig ut i m rkret utanf r d r evigt straff v ntar dig och dina likar." nda fram till nu hade demonen varit helt tyst men nu sp rrades Amandas gon upp och hon s g ett kort gonblick ut som om hon skulle kr kas. N r hon ppnade munnen kom dock inget annat ut n l ngt ih llande skrik. N r hon skrikit slut p luften i lungorna sj nk hon ihop. En distinkt stank av brand l g ver rummet. Lukten av helvetet. Jag f rs kte f gonkontakt med henne men det tog en liten stund innan hon h mtat sig tillr ckligt f r att se p mig. Nu hade hon ett helt annat ansiktsuttryck. Det var den oskyldiga blicken hos ett barn. Och jag uppmuntrade henne att sj lv erk nna sin befrielse med egna ord. Av allt att d ma var hon fri fr n allt andligt betryck. Jag tyckte egentligen att det varit f rv nande enkelt men k nde mig otroligt l ttad. Jag kramade om henne kollade att Inger och Gert m dde bra och l t dem ta hand om sin dotter. Jag drog p mig rocken och gick innan Inger hann s tta fram en t bricka. Det var sista g ngen jag s g henne. N r Gert ringde hade det hunnit g nio r. Vi hade inte talat under hela tiden. Jag kom som sagt inte p begravningen och jag s g alltid till att bes ka graven sent p kv llen s att ingen annan skulle vara d r. P Alla Helgons Dag kte jag till kyrkog rden och v ntade i kylan i en liten skogsdunge tills familjen varit d r. Sedan kom jag fram f r att ensam se graven i skenet av de sm lyktorna. Det var vackert och det var enda g ngen jag till t mig att t nka p n got som just "vackert". Resten av tiden var jag bara tom inuti. Varje r vid graven bad jag henne om f rl telse. Och varje r gick jag d rifr n utan att ha f tt n gon. Samtalet var sp nt. Jag blev snabbt klar ver att jag inte var deras f rstahandsval. Men de hade ingen annan att v nda sig till. Amandas lillebror Tom hade nu blivit arton r och hade pl tsligt f tt mycket aggressiva utbrott. ven i hans fall hade de tf ljts av minnesf rlust men till skillnad fr n Amanda hade han ocks flera g nger tappat medvetandet under sina anfall. Det verkade som en mycket annorlunda form av epilepsi. ven om f r ldrarna anat vad detta var ville de s mycket hellre att det skulle vara n got de f rstod och kunde hantera. S Tom fick medicin. Som inte hj lpte. Och mer medicin. Som inte hj lpte. Och annan medicin. Som inte hj lpte. N r Inger f r andra g ngen gr vde fram sin man under sex bokhyllor denna g ng med flera brutna ben i kroppen ins g hon att detta var en demon. Kanske samma som angripit deras dotter nio r tidigare. Hon hade kontaktat sin lokala f rsamling i Svenska Kyrkan som f rklarade att demoner inte fanns. S hon ringde vidare till kyrka efter kyrka. N gra av de frikyrkliga hade trott henne. N gon hade kommit och f rs kt hj lpa till men demonen hade inte kunnat besegras. Till sist hade hon f rs kt att f hj lp av V r Kyrka. Och g tt den officiella v gen. Det tog tid och till sist fick hon veta att hj lp av en exorcist inte var tillg ngligt i det h r fallet. Det var d rf r de ringde. Jag svarade att jag inte l ngre utf rde exorcism sedan nio r. Det blev f r mycket f r Gert som br t ut i gr t i andra nden av telefonlinjen. Det g r mig alltid v ldigt illa till mods att h ra eller se vuxna m n gr ta och nnu mer nu n r jag faktiskt k nde den som gr t. Jag stod tyst och l t honom snyfta f rdigt. Jag visste att det inte fanns en chans att neka honom hj lp. Jag var helt enkelt tvungen att f rs ka hj lpa honom. Jag bad att f tre dagar p mig att f rbereda mig. Jag beh vde fasta och be i stillhet och det fanns saker som m ste ordnas. Vigvatten exempelvis. Vigvatten r samma typ av vatten som anv nds vid dop och kan egentligen vara vilket vatten som helst som v lsignats f r sakramentet. Men i den tidiga kristna kyrkan anv ndes alltid str mmande vatten. Stillast ende vatten blev snabbt ofr scht och s gs allm nt som en symbol f r d d. Str mmande vatten r levande. Och n r jag beredde vigvatten valde jag alltid str mmande vatten. Andra exorcister anv nde s kert andra metoder men f r mig var det viktigt. D remot var jag mindre noga med saltet det kunde vara i princip vilket salt som helst. Sj lva ritualen med vigvattnet var en slags uppv rmning inf r exorcismen en liten exorcism i sig sj lv "Exorcizo te creatura aqu in nomine Dei Patris omnipotentis..." En annan sak var "krism" den heliga olja som anv nds vid handp l ggning och sm rjelse med olja n r det beh vs. Med krism kan dessutom vanliga k rl (och vanligt br d) helgas och v lsignas f r att anv ndas vid Herrens m ltid. Egentligen ska oljan v lsignas av en biskop men nu fanns ingen att tillg . Jag fick s ledes blanda olivolja och myrra sj lv och l sa b nerna och hoppas att det skulle ha samma effekt som om en biskop gjort det. Efter tre dagars fasta gick jag och biktade mig. Sedan firade jag Herrens m ltid i stillhet hemma innan jag ringde Inger och Gert och ber ttade att jag skulle komma. Jag h rde Tom i bakgrunden morra som en hund som anar or d. Det hade b rjat. Jag hade st ngt in mig med pojken i k llarv ningen med str nga order om att ingen fick ppna eller komma in innan allt var klart. Dels ville jag inte bli st rd men framf r allt ville jag skydda Gert och Inger. Ni f rst r demoner ljuger. De stj l slaktar och f rg r. De r beredda att s ga och g ra vad som helst f r att s ra de som lskar den besatte mest och de angriper de svagaste sidorna och rotar i de m rkaste skrymslena av m nniskosj len. Vid en exorcism kommer med stor sannolikhet varje obiktad synd varje liten frestelse och varje of r tt du beg tt och inte f tt f rl telse f r att komma ver den besattes l ppar. De flesta m nniskor g r under inombords n r deras misslyckanden sl ngs dem i ansiktet. Tom var fastsp nd i en stol med hj lp av ett par livremmar. Just nu var han inte aggresiv men hatet str lade fr n hans ansikte. Jag visste inte hur mycket som var hans egna k nslor om han hatade mig f r att jag misslyckats att hj lpa hans syster och vad som var demonen. Jag satte mig p en stol framf r honom och v ntade p att antingen Tom eller demonen skulle tala. Jag struntar i hur m nga g nger du har sett "Exorcisten" och hur mycket du skrattat t de keckiga sjuttiotalseffekterna. Det r n got helt annat n r du h r n gon som pl tsligt vet n got om dig som de aldrig kunnat veta p naturlig v g. "S vi ses igen." Jag ryste. R sten var inte Toms. Jag vet att Tom bara var ett barn senast vi s gs och att r sten ndras men det fanns ett eko av ngesten och skr cken hos brinnande sj lar i denna som lyste igenom hat och f rakt. Den var helt enkelt inte m nsklig. "Ge mig ditt namn!" " h inte det d r gamla spektaklet igen. Jag trodde att vi var f rbi de inledande artigheterna."

INFO HASH : 8ace527dbac863d8d10675a6e05e7bf14fd57005

Download now

File Size: 296.5 kb